Ibland händer det att jag hittar en låt eller börjar tänka på en låt som jag bara blir helt besatt av. Oftast handlar det om någon gammal klassiker och då laddar jag hem varenda version jag kan hitta av låten. Alla olika artister som har sjungit låten måste jag lyssna på. Sedan lägger jag alla dess låtar i en spelningslista och bara njuter av denna underbara låt. Det har hänt ganska många gånger det här. Och för några minuter sedan hände det igen.

Låten heter Baby, can I hold you tonight och originalet sjöngs av Tracy Chapman på hennes första skiva som gavs ut 1988. Det är någonting med denna låten som griper tag i mig. Den är så oerhört vacker!

Jag sitter alltså och lyssnar på alla dessa olika versioner. Det är allt från Boyzone och Ronan Keeting till Amanda Jensen. Jag är inget fan av Amanda Jensen; jag har alltid hävdat att hon inte kan sjunga. Det står jag fast vid, men när hon sjunger denna låten får jag gåshud. Hon har sjungit två låtar som får mig att känna så: denna låten och Hallelujah. Vissa tycker att hon sjunger sönder Hallelujah men jag älskar faktiskt hennes version av den. Dessa två låtar är helt fenomenala av Amanda, medan de flesta andra är något jag inte alls skulle lyssna på. Just därför känner jag mig väldigt splittrad vad det gäller Amanda Jensen. Hon kan inte sjunga, men hon är en konstnär (för att citera Kishti).