Jag har aldrig varit något fan av Måns Zelmerlöw (lärde mig precis hur det stavas). Har mest tyckt att han är en snygg kille som kan sjunga, men inte mer än så. Jag varken gillade eller ogillade honom liksom. Sedan hörde och såg jag honom sjunga på Victoriadagen och sedan dess är jag lite smått väldigt förälskad i den akustiska versionen av Hope and Glory. Låten i original tycker jag inte alls är något speciellt men detta är verkligen vackert!