Jag är chaufför idag. Jag skjutsade nyss pappa och syster till andra sidan Alvesta (dock inte till samma ställe) och ska hämta mamma från tåget om en timme. Om jag inte är snäll och offrar mig för min familj så vet jag inte vad. Jag offrar en stor del av Let's Dance-finalen för att hämta mamma; jag måste ju vara den perfekta dottern.

Men i alla fall, jag skulle ju berätta om hur det kan bli ibland när man inte riktigt har hjärnan med sig. Jag skjutsade alltså iväg pappa och Ellen och körde sedan hem igen i min ensamhet. Jag hoppar ut ur bilen och går fram till dörren för att öppna och inser att mina nycklar inte ligger i jackfickan. Jag häller ut allt innehåll från min väska men inte tusan hittar jag några nycklar för det. En idé slår mig och jag springer över gräsmattan för att titta in genom mitt fönster. Och vad ser jag? Där mitt på skrivbordet ligger nycklarna och ler hånfullt mot mig. Uh oh. Som tur väl är stoppade jag ner mobilen i fickan innan jag åkte hemifrån och tar nu upp den och ringer till syster. Hon bara skrattar åt mig men erkänner till slut att hon har sina nycklar med sig. Så det var bara att hoppa in i bilen igen och ge sig av mot fel del av Alvesta igen. Hon skrattade fortfarande när hon lämnade över nycklarna och kallade mig dum i huvudet. Inte så snällt, kan jag tycka.

Nu sitter jag i alla fall här inne i värmen igen och knapprar på mitt tangentbord. Let's Dance börjar om en liten stund och jag börjar bli lite hungrig. Det bli pizza för mig och mamma ikväll, bara för att jag inte orkar laga någon mat. Sorry Jonna, jag orkar inte vara nyttig idag. Det fick räcka med dagens simning.