I höstas var jag inte så öppen med min nya kost och det ledde till att jag ibland kände mig besvärlig och besvärad när jag skulle äta tillsammans med andra. Nu tycker jag det är intressant att prata om det och jag har de senaste veckorna haft många spännande diskussioner med både "troende", "intresserade" och "icke-troende". Det är en enorm fördel att ha en bästa vän som äter LCHF och dessutom har större erfarenhet av det än jag. Det leder till många bra tips och diskussioner och det underlättar även mycket när vi ska äta tillsammans.

De flesta människor jag har pratat kost med har varit väldigt intresserade och har tyckt att det är spännande med LCHF. Nästan alla har också hållit med om att det är klokt att dra ner på kolhydraterna, men däremot lever de ofta fortfarande med den så kallade "fettskräcken". Det är ju inte alls konstigt eftersom vi i årtionden har blivit bombaderade av budskapet att fett är farligt. Jag har också pratat med människor som tycker att LCHF är jättekonstigt och de kan inte alls förstå hur man kan äta så. Hur kan potatis, bröd och pasta göra dig fet? För att inte tala om frukt?! Många spännande diskussioner, som sagt.