Jag kommer inte orka skriva om min gymnasietid, i alla fall inte nu. Jag har ju faktiskt bloggat sedan jag började på gymnasiet, så om ni är oerhört intresserade (vilket jag inte tror att någon är), så är det ju bara att gå tillbaka till början av bloggen och läsa. Jag anser att min självbiografi är färdig för tillfället. Jag vet att det blev väldigt långt och ointressant på en del ställen, men jag hoppas att ni inte ska tråka ihjäl er. Jag har dessutom glömt en hel del, till exempel hela konfirmationstiden. Men det får vi ta en annan gång.

Malin 9-12 år (Mellanstadiet)

Plötsligt ska jag börja på mellanstadiet och min klass som splittras samtidigt som det ska börja andra i klassen. Vi fyra tjejer och några killar får börja i Solen, tillsammans med Nina, Pernilla, Martin H, Martin N och Karolin och deras klass. Den nya klassen heter 3-4 Solstrålarna. Vår nya fröken heter Gunilla och hon bor på samma gata som jag och Nina. Hon är sträng men ändå tycker jag om att gå i skolan. Matte blir mitt nya favoritämne och även Engelska är roligt. Det är väldigt spännande med alla nya klasskamrater och alla nya lärare, och jag känner mig riktigt stor som går på mellanstadiet.

Rasterna går åt till att spela kula och till att kasta Pokemon-kort. Precis som med Spice Girls-bilderna så gäller det att ha flest och finaste kulor och kort.

En av de största händelserna på mellanstadiet är när Nina och Robin "gifter sig". Emil och Pernilla nästan slåss om vem som ska vara präst och en stor del av skolan tittar på. De äldre tjejerna i klassen lär oss en ny bollek som vi sysselsätter oss med nästan varje rast i fyran. Vi leker även Gladiatorerna, och Pernilla spelar alltid Atlas eftersom hon är den starkaste. Jag tycker mycket om Pernilla och vi är goda vänner. Hon är en sådan som är snäll mot alla och som alla har respekt för, på ett bra sätt.
Efter skolan träffar jag ofta de andra i min klass och vi spelar fotboll eller brännboll i någons innering. Även om jag trivs bra i min klass så är det några som jag inte alls tycker om. De är kaxiga och bjuder bara de populäraste på sina kalas. Ibland tillhörde jag dessa som fick gå på kalasen, och ibland inte.
Hemma leker jag mycket med Sanna. Sanna och jag ritar hela sommaren när vi är på semester tillsammans. Ellen och Sannas lillasyster Lina är bästa vänner sedan flera år tillbaka och ibland leker de med mig och Sanna. SLEM bildas. SLEM står för de första bokstäverna i våra namn. Jag skriver en massa sånger som vi sedan visar upp för våra föräldrar på semestrarna. Jag är väldigt stolt över mina texter, även om de egentligen inte handlar om någonting. De handlar om allt från korvar och badskum, till hästar och Barbie-dockor. Det är jag som bestämmer i SLEM, och jag och Sanna sjunger medan Ellen och Lina spelar luftgitarr på varsitt tennisrack.
På fritiden håller jag fortfarande på med simningen, men jag tycker inte längre att det är lika kul. Jag har slutat på Strövarna och kören är inte heller lika kul sedan Marielle har slutat, men jag fortsätter ändå. Det enda jag vill är ju att sjunga och uppträda.
När jag börjar i femman så slås vi ihop med en annan klass där bland andra Rebeca går. Vi får många nya tjejer till klassen och några av dem är lite kaxiga, så det blir ofta bråk i klassen. Men ändå fortsätter vi att träffas mycket utanför skolan och spela brännboll och fotboll tillsammans. Ibland är vi även hemma hos Sanel och leker Sanning och Konsekvens och det är lika spännande varje gång.
Jag och Nina leker fortfarande mycket med varandra hemma. Ibland leker vi med barbie men det vågar jag inte erkänna för de andra. Man kan ju inte leka med barbie när man går i femman! Nina skäms inte över att hon leker med barbie och ibland brukar några reta henne för det. Jag vill så gärna stötta Nina och säga att jag också gör det, men jag vågar inte. Då skulle ju de andra reta mig också, och det vill jag verkligen inte. Ibland händer det att jag också retar Nina lite, men sedan skäms jag.
Discorna fortsätter på fredagarna och fortfarande tycker jag att det är väldigt roligt. Jag dansar och är med på Limbo, men jag vinner aldrig.
En dag kommer det en tjej till vår klass och berättar om innebandy. Vi är många i klassen som blir intresserade och vi drömmer om att starta ett tjejlag som skulle heta Solstrålarna Avalange. Ingen vet egentligen vad Avalange betyder, men vi tycker alla att det låter häftigt. Efter ett tag startas ett nytt tjejlag i Moheda och jag, Marielle, Evelina, Mimmie, Pernilla, Nina, Rebeca, Sanna och Sara börjar där. Vi tycker alla att det är jätteroligt och vi drömmer om att spela matcher. Alla vill vara forwards och centrar, för alla vill ju göra mål. Jag får vara back den första matchen men sedan får jag en fast plats som forward. Trots det gör jag inte några mål. Istället är det några av de andra som gör jättemånga mål och jag är avundsjuk på dem. Jag vill ju också göra mål!
Vi får reda på att vår klass ska splittras ännu en gång när vi börjar sexan. Vi får skriva på varsin lapp vilka man helst vill gå med. Jag skriver Pernilla och Marielle. Dagen vi får reda på vilka vi ska gå med, är alla nervösa. När vi sedan får reda på det så börjar några att gråta och alla kramar varandra. Jag hamnar med Pernilla, men inte med Marielle. Jag hamnar även med Nina, Rebeca, Sara, Jenny och Sandra, och med några killar. Men killarna spelar ingen roll just då, för jag umgås ju nästan bara med tjejerna.

Malin 6-9 år (Lekis + Lågstadiet)

Nu när jag är sex år så är det snart dags att sluta på dagis, och börja på lekis. Dagisavslutningen är oerhört rolig och det är en kväll som jag kommer att komma ihåg en lång tid framöver. Jag, Atidge, Ellinor, Sebastian och Alexandra får sminka fröknarna hur vi vill och klä ut dem i roliga kläder. Vi åker till Dansjön och leker en massa lekar och vi tvingar fröknarna att bada i det kalla vattnet.

På sommarlovet börjar jag gå i simskolan och där får jag en massa nya kompisar.

Efter sommaren är det då äntligen dags för mig att börja på lekis på Virdaskolan. Jag kommer att gå i samma klass som Marielle och Rebeca, som jag ju känner sedan innan. Mest leker jag med Marielle, Evelina och Mimmie. Marielle och Evelina går på ridskolan och pratar mycket om hästarna där. Vi leker att de stora stenarna i skogen är hästar och vi döper dem efter ridskolans hästar. I skogen finns två stora gropar, och där spenderar vi mycket tid tillsammans med resten av klassen. Vi döper den ena gropen till Trollhättan och där leker vi så fort vi får tid till det. Vi bygger möbler, öppnar ett dagis och fixar ett regnskydd under några granar. Ett lekis utan Trollhättan är inget lekis alls!

Jag fortsätter att simma på fritiden, men upptäcker även ett annat stort intresse: Musiken. Hemma i mitt rum står ett litet piano på ben, och där lär jag mig snabbt att spela några melodier. Jag lyssnar även på en gammal kassettradio som står ovanpå pianot. I den sitter ett band med gammal inspelad musik, men den enda låten jag lyssnar på är Köpa vingar för pengarna. Och fastän jag inte kan mer än refrängen så sjunger jag med min egen påhittade text.

På lekis går jag även på mitt första disco. Musiken är hög och jag känner inte så många. Jag blir rädd och ledsen och mormor får komma och hämta mig efter redan en halvtimme.

När jag börjar ettan på Grönkullaskolan så splittras min klass, och jag hamnar tillsammans med Marielle, Evelina, Mimmie och Amanda. Vi är de enda tjejerna i klassen, som numera heter 1-2 Rosen. Skolan går lätt, min fröken Birgitta är snäll, och jag älskar att skriva och att läsa. Varje rast leker vi tjejer vid träden jämte matsalen. Vi leker mamma, pappa, barn, Skilda Världar, Nya Tider och Sankt Mikaels sjukhus. Vi samlar även på nyckelpigorna som bor i buskarna, och tar hand om en mask som vi döper till Mona-Lisa. Det händer ofta att vi bråkar med varandra, men det är alltid Marielle som bestämmer. Hon är en slags drottning för oss, och hennes ord är vår lag. Alla vill sitta jämte Marielle i matsalen och alla vill höra vad hon har att säga.

Jag och Mimmie blir bästa vänner och leker nästan varje dag. Vi är nästan alltid hemma hos henne och leker med alla hennes Barbie-dockor, och ofta är Marielle och Evelina också med. Ibland leker vi ute tillsammans med de andra barnen på Mimmies och Marielles gata, och jag lär känna Sanna som är ett år yngre.

När vi går i ettan börjar den stora Spice Girls-perioden. Alla vill vara som Emma, Geri, Mel C, Victoria och Mel B. Jag köper Spice Girls-bilder för hela min veckopeng och sätter in dem i mitt vita Spice Girls-album. Det enda som betyder något är att ha så många och så fina bilder som möjligt. Varje rast byter vi bilder med varandra och alltid är man avundsjuk för att någon har en bild som man själv skulle vilja ha. Spice Girls-skivan går varm på den nya cd-spelaren och snart kan man alla låtar utantill. Det är även i ettan som vi börjar uppträda inför klassen. Vi sätter upp Småstjärnorna, och självklart är vi Spice Girls. Jag vill jättegärna vara Geri, men eftersom Evelina är Marielles bästa vän så får hon vara det. Istället får jag vara Mel B som ingen egentligen tycker om. Jag lockar håret och lånar en knallorange magtröja av min moster.

När vi går i tvåan så flyttar Amanda till Norrland och helt plötsligt är vi bara fyra tjejer kvar. Vi börjar skriva pjäser som vi spelar upp för klassen, bland annat spelar vi Dracula och Trolltider och även Törnrosa hinns med. På rasterna är det fortfarande Spice Girls som gäller, men ganska ofta leker vi också i klätterställningen eller vid träden jämte matsalen.

Jag och Marielle börjar på Musikskolan i deras kör. Vi sjunger en gång i veckan och jag trivs som fisken i vattnet. Min favoritsång är Teddybjörnen Fredriksson. Jag gillar den så mycket så min sångfröken förbjuder mig att önska den efter ett tag. Men det gör inget för mig, för hemma fortsätter jag att sjunga om denna underbara teddybjörn.

På fredagarna går jag ofta på disco, numera vill jag inte åka hem så fort jag kommer dit. Vi köper godis och dansar till Aqua och Dr Bombay.

Jag träffar inte Josse och Jonella så mycket längre, bara någon helg då och då, och på de årliga barnkalasen. Men det gör mig inte så mycket, för nu har jag ju skaffat andra kompisar i min klass. Och hemma fortsätter jag att leka med Nina och några av de andra barnen på gatan, och mycket annan tid går åt till kören och till simningen.

På sommaren åker min familj på semester tillsammans med Sannas familj för första gången. Vi åker till Falkenberg med våra husvagnar och går på Liseberg tillsammans.

Jag läste just Smp:s lördagstidning och blev så hemskt inspirerad av deras 90-talsnostalgi. Det är dags för mig att skriva min självbiografi här på bloggen, i tre eller fyra delar, vi får se hur det blir. Det kommer troligen bli ganska långa inlägg och några saker kanske är totalt ointressanta för vissa, men jag hoppas att ni kommer känna igen er i en hel del av det som jag skriver om. Let the game begin:

Malin 0-5 år
Jag föds den 23-e februari på Växjö BB, med en tandsköterskemamma och en pappa som jobbar på en möbelfabrik. Vi bor i ett litet vitt hus på Odlingsvägen, med en massa småbarnsfamiljer som grannar. Några veckor efter min födsel kommer även Josse till världen. Josse, som bor i huset bredvid, och som kommer att bli en väldigt viktig person i mitt liv. Jag och Josse leker varje dag, både utomhus och inne hos någon utav oss, och våra föräldrar blir snabbt goda vänner. Allt som Josse gör vill jag göra, hon är min bästa vän. Vi klättrar i träd, går runt med våra dockvagnar, busar i lekplatsen och rymmer till mormor. Men den allra viktigaste av våra lekar är vår sagoberättar-lek. Den går ut på att vi letar upp en fin sten och sedan sätter vi oss på ett elskåp på gatan. Josse "läser från stenen" för mig, och visar mig var och hur sagan utspelades. Vi besöker Hans och Greta, Askungen, Törnrosa, Pippi Långstrump och en massa andra spännande. Det är alltid Josse som berättar och jag tror på allt hon säger. Visst händer det att vi blir ovänner ibland, men det brukar vi alltid lösa väldigt snabbt.
En månad innan jag fyller tre år så händer något väldigt viktigt i mitt liv: Jag blir storasyster. Ellen föds och hon är liten och knubbig. Jag är väldigt stolt över henne, men samtidigt bråkar jag med henne och skyller saker på henne. Nu är jag ju inte längre ensam om att få all uppmärksamhet, och alla tycker hon är spännande och fin.
Mitt största problem i livet är att jag inte vill lära mig att cykla. Jag hävdar att jag inte kan och att jag likaväl kan gå. Men efter ett tag ångrar jag mig när jag ser hur roligt de andra har när de cyklar, och helt plötsligt kan även jag!
Jag och Josse fortsätter att leka med varandra, och nu även med många av de andra barnen på gatan, framför allt med Jonella, men även med Martin H, Martin N, Samuel, Pernilla, Karolin och Josses kusin Robin. Vi cyklar runt, runt på gatan och byter cyklar med varandra efter varje varv. Vi ritar och leker polis och tjuv, och alltid har vi roligt tillsammans. Ibland kommer Elin och Annie på besök, och även Marielle, Rebeca och Cecilia leker jag med ibland.
Varje år har jag ett stort födelsedagskalas med alla mina kompisar, och varje år leker vi Tuffe-tuffe-tåget och äter glass.
Jag har sedan jag var väldigt liten varit med i Knytte, och nu är det dags för mig att vara med i Mulle. Jag tycker att det är mysigt att vara ute i skogen och att fika tillsammans med mina nya kompisar.

När jag är fyra år flyttar Nina in på gatan, och henne blir jag snabbt god vän med. Nina är busig och rolig och vi hittar på en massa busigheter tillsammans. Ungefär samtidigt börjar jag på dagis tillsammas med Ellen. Avdelningen heter Vitsippan och de snälla fröknarna heter Karin, Lena och Svenne. Jag blir snabbt vän med de på avdelningen som är lika gamla som jag: Atidge, Ellinor, Sebastian och Alexandra. Jag trivs väldigt bra på dagis, att springa runt i leksalen och att sjunga roliga sånger med rörelser till. Jag skyddar min lillasyster och hjälper till att ta hand om de andra mindre barnen. Men ibland är jag också en riktig busunge, knackar på fönstrerna till köket och springer därifrån när de snälla mattanterna tittar upp. Jag och Sebastian pratar ofta med mattantena genom luckan och frågar vad det är för mat. Jag njuter varje gång vi har teater- eller sånguppträdande inför föräldrarna, och ser alltid till att få som jag vill.
Nu händer ännu en stor sak i mitt liv. Josse, som har blivit storasyster till Jennie, ska flytta ifrån vår gata och det ska även Jonella med sin lillebror Jakob. Mina två bästa vänner ska flytta så långt som till andra sidan Alvesta, och vi kommer inte ens att gå på samma skola! Även Pernilla flyttar med sina småbröder Dennis och Oskar.